Har ägnat hela förmiddagen till att dammtorka lägenheten. Den må vara en liten minietta, men det är otroligt hur mycket damm (och hår) som kan samlas på en så liten yta. Har också tvättat och packat ned det mesta i min stora resväska, som inom några timmar ska fraktas till Hoegi och mina kompisars elevhemsrum. Kändes lättare att förflytta den otympliga resväskan idag än att göra det imorgon under morgonrusningen. 

 

Ska dessutom försöka hitta till den nya lägenheten idag, eftersom jag ännu inte tagit tummen ur och letat rätt på den. Den ska dock ligga relativt nära tunnelbanan, så förhoppningsvis behöver jag inte dra väskorna allt för långt. 

 

Förutom hushållsbestyr ska dagen åtminstone halvhjärtat ägnas åt att plugga. Det börjar nämligen närma sig midterm test, och det är sjukt att jag redan varit här en månad. 

 

Den kommande veckan bjuder förhoppningsvis på mer roligheter, och ännu mer roligt blir det veckan efter när min efterlängtade John kommer och hälsar på. 

 

Nästa uppdatering kommer att ske från den nya lägenheten, ska försöka fixa lite bilder åt er till dess också. 

 

Trodde aldrig jag skulle säga det, men börjar faktiskt känna mig mer och mer hemma i storstadsmyllret. Skyskrapor, butiker som aldrig stänger, sexfiliga bilvägar och tunnelbanor är så långt ifrån den stadsbild som jag levt med de senaste 20 åren. 

 

 

Man brukar säga att det tar tre veckor för nya vanor att infinna sig. Det kan mycket väl stämma, för faktum är att jag börjar trivas rätt bra i min nya stad. Börjar till och med sakta förvandlas till en storstadsbo, vilket är en riktigt konstig känsla. Låt mig ge er några exempel:

 

1) Att åka med lokaltrafiken i Skellefteå kräver noggrann planering, eftersom bussarna bara går typ en gång i halvtimmen. Trodde aldrig jag skulle säga det, men.... Nu blir jag irriterad om jag missar tunnelbanan eller bussen, trots att jag vet att det tar ca 3 minuter innan nästa anländer. 

 

2) Har med orsak av nummer 1 börjat springa för att hinna med bussar och tunnelbanetåg.

 

3) Vad är djur och natur?

 

 

4) Lukten av avgas och avlopp gör mig inte längre illamående. Bara lätt sjösjuk liksom. 

 

5) Har slutat hoppa 11 meter upp i luften varje gång en bil tutar. 

 

6) Har börjat uppskatta att all mat och dryck är anpassat för att ätas on-the-go.

 

7) Brukade hata stora folksamlingar. Har numera accepterat att jag varje morgon i princip måste sitta i busschaufförens knä för att få plats på bussen, och blir måttligt nöjd varje gång jag inte behöver axelgnuggas med en kostymnisse på tunnelbanan.

 

Ska vara ärlig med er och säga att veckan har varit riktigt, riktigt tråkig. Har i princip inte gjort något på hela veckan, förutom att shoppa lite på Express Bus Terminal. Tyvärr har mycket att göra med att mina vänner inte är så sugna på att hitta på saker på vardagarna, men förhoppningsvis blir nästa vecka lite händelserikare. 

 

 

Det nya lägenheten är visserligen mindre och fulare än den jag har nu, men till fördelarna hör att den ligger betydligt närmare skolan till en tredjedel av priset för denna lägenhet.

 

Förhoppningsvis bjuder helgen på bättre väder än vi haft i veckan, himlen har mestadels varit grå och har dessutom bjudit på en del vattendroppar. Kanske därför energinivån har legat på minus också. 

 

Imorgon ska jag till Dongdaemun med två klasskompisar. Shoppingen och matmarknaden är de största attraktionerna där, så ska med andra ord vara lite extra turistig i helgen. På söndag är det tänkt att vi ska ha picknick i Han Kang Park, om vädret tillåter. 

 

Studierna är fortsatt intressanta, och lär mig verkligen något nytt varje dag. Tempot kanske är en halv växel för hög ibland, men är inget som stör mig märkvärt. Har dessutom insett att ordet för att skratta ser ut exakt som en streckgubbe. 

 

 

Jag får då och då frågor om Svergie, det avlånga landet uppe i kalla norr som frälst världen med IKEA och svenska köttbullar. Och IKEAs köttbullar. Den vanligaste frågorna är 1) "Har du sett norrsken?" 2) "Äter ni mycket köttbullar?". Brukar svara ja på båda för att göra det enkelt. 

 

När jag får frågor om "intressant svensk historia" säger jag att inte inte finns så mycket att berätta (Förutom om vikingar förstås, för det vill alla ha bekräftat). Detta eftersom jag 1) inte är intresserad av historia och 2) därför inte heller vet något.

 

På lektionerna har vi hittills haft tre uppgifter som alla innefattar att berätta om våra hemländer.

 

Har klasskompisar från bland annat Marocko, Hong Kong, Thailand, Brasilien och Japan. När de visade upp sina magnifika traditionella hus kändes en liten timmrad stuga i en norrländsk skog inte lika häftigt längre. Vet inte ens vad Sveriges traditionella hus kallas, om vi ens har något. Det går åtminstone inte att jämföra med koreanska hanok, marockanska riader eller kinesiska "Walled Houses". 

 

Tror inte heller Sveriges flagga heter något speciellt, och istället för nationalblomma så har vi landskapsblommor. Det är sjukt hur jag kan misslyckas med uppgifter som pratiskt taget inte går att misslyckas med.

 

Alla verkar också anta att jag bor i Stockholm. So sorry to disappoint. 

 

Summa summarum: Jag är världens sämsta Sverige-representant.

 

Min ständiga frånvaro på sociala nätverk kan tolkas som negativ, men i själva verket är det tvärtom. Det innebär helt enkelt att jag har så pass roligt att triviala saker som att uppdatera bloggen för mina nära och kära känns sekundärt.

 

Körsbärsblommorna blommar här, och det blir inte mer vårigt än så. Vårt campus är dessutom välkänt för sina vackra blommor, så ska försöka fånga dem på bild när tillfälle ges (dvs. varje dag). Har druckit en Cherry Blossom Latte idag också, våren till ära.

 

 

Under de fem dagar det varit radiotystnad har jag ätit gott, pluggat, shoppat och ådragit mig skavsåren of doom. Skinnet är praktiskt taget avskalat från hälen, och utan plåster att tillgå var gårdagen en riktig pina. Hittade inget apotek med riktiga skavsårsplåster, så la om bäst det gick med vanliga.

 

 

Insåg idag hur mycket bättre min koreanska har blivit på de två veckorna jag varit här. Jag kan nu till och med ibland förstå vad förbipasserande pratar om. Som när jag för en timme sedan skulle köpa middag på en restaurang, och mannen bakom med frågade personalen: "Vad är gott här?" varpå tanterna svarade med två olika gimbap-sorter. 

 

 

 

De senaste två dagarna har faktiskt ägnats åt studier. För en gångs skull. 

 

Har fullt upp med att försöka skaffa fler vänner, ska troligtvis möta upp en tjej från Hong Kong på söndag och träffa en koreansk tjej på måndag. Imorgon ska vi gå ut i Hongdae, vi får väl se hur den kvällen artar sig.

 

Annars då? 

 

Timmarna flyger förbi och det är konstigt att jag faktiskt varit här i två veckor. Kom på mig själv idag med att tänka "Så skönt att komma hem" på tunnelbanan. Känner att jag verkligen börjar få ihop ett liv här. 

 

Det går bra nu.

 

 

 

Det känns så fruktansvärt konstigt att onsdag redan är över. Dagarna springer iväg och jag har inte haft tid att uppdatera bloggen. Varför? Jag är i princip aldrig hemma.

 

Igår åkte jag och två tjejer från min klass till Hongdae efter skolan. Det kan redan nu räknas till en av favoritplatserna i Seoul. Gillade viben där, det kändes ungt och pulserande. Hittade av en slump ett litet café/bar där de uppmanade till språkutbyte, så vi gick in och fick varsin namnlapp med en stämpel för varje spåk man kunde tala. Inte oväntat att de inte hade något för Sverige. 

 

 

Man fick sitta vid ett bord i typ 25 minuter åt gången, sedan skulle alla byta bord och på så sätt träffa andra människor. Var skeptisk till en början, men alla som var där var jättetrevliga. Fick dessutom veta att det jobbade en svensk kille där, dock var han ledig igår. Kanske åker vi tillbaka senare i veckan. 

 

Idag tog jag tid till att städa lägenheten. Eller städa så gott det går med bara toapapper och handsop. Blev mest att plocka bort alla förbaskade hårstrån, och det tog tid ska jag säga. 

 

Drog sedan till Itaewon en sväng eftersom mina nya marockanska storasystrar ville dit. Gillade dock inte alls det området, där många utlänningar hänger. Det märktes. Det hade liksom lika gärna kunnat vara en gata i Stockholm, Berlin eller London. Inget jättespeciellt liksom. 

 

Har dessutom pratat med en av Legendens tjejkompisar, och vi har bestämt att vi ska äta thailändska nudlar tillsammans.

 

Så var första skoldagen avklarad. Dock inte helt utan missöden.

 

Vi hade fått instruktioner om att komma 30 minuter innan lektionsstart för att hinna hitta sitt namn på listan över vilken klass och klassrum man tillhörde. Stod i ca 20 minuter och tittade innan jag insåg: De hade än en gång glömt att skriva upp mig på en lista. 

 

Börjar bli van vid det här laget. 

 

Slutade med att jag hamnade i en klass tillslut, Beginner 1. Lärarinnan verkar vara jättesnäll, hon skrattar mycket och tog SÅKLART upp mitt namn i alla exempel när hon skulle förklara olika övningar.

 

Förstår att ni är nyfikna på mina kurskamrater, så ska dra en snabbgenomgång: Tre från Japan, varav en är ca 70 år gammal. Inget skämt. En kille från Brasilien och en från Kamerun. En söt tjej från Vietnam som dock inte verkar kunna engelska särskilt bra. Resten kommer i par: Två från Marocko, Kina och Malaysia. Och jag såklart. 

 

Hoppas kunna hitta vänner, men eftersom att i princip alla har någon som talar samma språk som dem, är känslan att jag kommer få det tufft. Lunchade dock med de två tjejerna från Marocko och killen från Kamerun, men de glömde då och då bort att jag inte pratar franska. 

 

 

Har beställt mat på koreanska och lyckats förrvirra kassörskan när jag skulle köpa jordgubbar. Förstod inte vad hon frågade och hon förstod inte vad jag svarade, men hon skrattade då gott åt situationen. Tur att någon kan göra det. 

 

Har dessutom fått veta att universitetet erbjuder gratis lektioner i taekwondo. Kanske är det dags att damma av bältet från hyllan igen?

 

Han visade sig vara lite äldre än jag trott (30 år gammal), men han var rätt schysst ändå. Han ville att jag skulle testa äta "traditionell koreansk mat", så vi satt oss på ett litet krypin och beställde kyckling och sedan stekt ris. Det sistnämda var så hilmans gott, men var mätt efter kycklingen så kunde inte äta upp allt. 

 

 

Han visade mig sedan en park i närheten där de hade gratis inträde till botanisk trädgård och zoo. Det fanns också en nöjespark, vilket man dock naturligtvis var tvungen att betala för. 

 

Jag vet. Det låter som en dejt. Precis det John sa skämtsamt på telefon också. Kontrade med "ja, men du är ju inte här". Skämt och sido. Tycker helt ärligt bara det var trevligt med lite sällskap och få äta något annat än kokta ägg och kall korv till middag. 

 

 

Passade på att ringa hem när vi satt på ett cafe med fungerande internet. Förklarade för min nyblivna vän att jag måste ringa min pojkvän när jag har internet, eftersom det inte fungerar i lägenheten. Svaret? Han hade pluggat datavetenskap och visste precis vad jag skulle göra för att få det att funka. 

 

Sagt och gjort.

 

Vi åkte sedan till Home Plus och köpte en ny router, och mycket riktigt: När jag kommit hem och bytt ut min gamla router fungerade internet perfekt. Jag kunde till och med ha ett videosamtal med John.

 

 

Legenden gav mig massa bra råd om Seoul och Korea i allmänhet: Vilka områden jag skulle undvika, att jag inte skulle åka taxi själv och att 70% av koreanska killar är badboys. 

 

 

Det var egentligen ingen jättespännande upplevelse. Fick information om kursen, fick göra placeringsprovet och sedan gå hem. Gjorde dock bara det förstnämnda, insåg direkt jag fick provet att det var alldeles för svårt och avbröt. Då får man börja på lägsta nivån, men det gör inte mig någonting. Är ju som här för att lära mig. 

 

Många av mina kurskamrater har pluggat koreanska tidigare och kan rätt mycket redan. Kände mig riktigt dålig, men hey, är trots allt total nybörjare. 

 

Träffade två andra svenska tjejer där som jag åt lunch och fikade med. Det var skönt att ha ett normalt samtal med någon för en gångs skull. 

 

Fick igår också veta att alla lektioner ska hållas på koreanska. Ingen engelska. Fick panik (kan så pass lite att det skulle vara omöjligt för mig att hänga med i genomgångarna) och har ägnat hela dagen till att plugga. Kanske hjälper det en aning iallafall. 

 

Handlade idag också. Lite nödvändigheter som disktrasa, hudlotion och toapapper. Kom dock från affären med ett 27-pack toalettpapper. Alltså typ en livstids förbrukning. Hittade inga mindre förpackningar, och hade inte ork att gå runt och leta. Så grattis vem nu som bor i rummet efter mig, ni kommer ha toapapper. Mycket toapapper.

 

Har insett några saker under de dagar jag varit här, så jag tänkte göra det enkelt för alla och lista dem nedan.

 

•  Jag trodde det skulle kännas underligt att för en gångs skull tillhöra den utseendemässiga normen, men nope. Känner mig om något mer obekväm eftersom ingen runt omkring förstår att jag inte kan prata koreanska. 

 

•  Jag har underskattat hur mycket storebror Fredrik hjälper till med hushållsarbetet. Tar det liksom bara för givet när jag är hemma, men det är mycket, MYCKET mer jobb än vad man kan tro att ta bort alla hårstrån i badrummet. 

 

•  Jag är amerikan. Åtminstone om du frågar omgivningen. Direkt jag tilltalar dem på engelska hör man dem slippa ur sig ett "Ahaaa, miguk saram", vilket helt enkelt betyder "Aha, amerikan". Måste betyda att min engelska är mindre rostig än vad jag tror.

 

•  Jag är rädd att jag inte kommer kunna lista ut hur tvättmaskinen fungerar. Har förstått var man ställer in grader, men då är problemet att det finns 5 andra inställningar man ska göra också. Alla är på koreanska. Suck. 

 

•  Min astma har gjort comeback. Vet inte om det är den dåliga ventilationen i byggnaden (ofta känns det som någon rökt härinne minuter innan jag kom in), den avgasfyllda luften eller en kombination av båda. Blir att köpa gasmask imorgon.

 

 

Har spenderat dagen på Coex Mall, en gigantisk galleria som ligger under World Trade Center. Kom därifrån med en kjol, men var inte riktigt på shoppinghumör så det kan såklart ha spelat roll. Åt nudelsoppa på en restaurang i gallerian för att sedan sätta mig på FIKA, ett svenskt café. 

 

Ville mest se hur menyn såg ut, och huruvida det faktiskt var svenska saker på menyn. Detta är vad jag upptäckte:

• Det fanns visserligen semlor, men såg ingen prinsesstårta eller kanelbullar. Tittade i och för sig inte så noga efter det. 
• De hade svenska köttbullar med lingonsylt, precis som det ska vara, men med ett litet tillägg: De serverade pesto till. Vet inte hur det fungerar i andra delar av Sverige, men har då aldrig ätit köttbullar med lingsylt och pesto.
• De serverade smörgåsar med leverpastej och saltgurka, som de kallade för "Stocholm". Ja, utan K. 
• Det fanns två till smörgåsar på menyn. Den ena hette "Boden". Den andra däremot, hette "Narvik". Senast jag tittade på kartan ligger Narvik i Norge.
• Under menyn "Mjölk" hittade man olika kaffesorter. Med mjölk i. 

 

Åkte hem vid 14, och gick återigen på affären. Känns som att jag varit där varje dag, men behövde verkligen matsoppåsar till mina mögliga jordgubbar och äppelskrutt. Tyvärr kunde hon i kassan inte engelska, och hon förstod aldrig vad jag menade med "food trash bags". 

 

Jag gick vidare till en annan butik, men han i kassan var också rätt dålig på engelska. Lyckligtvis stod hans kompis vid disken och kunde översätta. Han var faktiskt relativt bra på engelska och kunde fråga var jag kom ifrån och vad jag skulle göra i Korea. Reaktionen när jag berättade att jag kom från Sverige var 1) "På din engelska trodde jag du var från USA" och 2) "Men du ser asiatisk ut". 

 

Skulle precis gå när han erbjöd sig att lära mig koreanska. Förklarade att jag inte har ett koreanskt telefonnummer, men gav honom mitt ID på Kakaotalk. Där samlar jag alla koreanska vänner och ovänner, man kan aldrig ha för många av det förstnämnda. Speciellt i ett land där man ännu inte har några. 

 

Lagade faktiskt egen mat till middag idag. Eller tja, nästan iallafall. Köpte färdig gimbap från affären och blandade med ett ägg. Tadaa: gimabap-pannkakor. Var faktiskt riktigt gott, och nog enkelt för att tillaga utan stekspade iallafall. 

 

 

Förra veckan släpptes listorna på vem som fått plats på elevhemmen vis skolan. Mitt namn fanns inte med, så jag mejlade direkt skolan den morgonen och frågade om råd hur jag skulle gå tillväga då. Hade ju liksom ingenstans att ta vägen, fyra dagar innan avresa. De har tidigare varit snabba på att svara på mejl, så förväntade mig svar dagen därpå. Ingenting. Därefter följde några hektiska dagar där jag febrilt försökte hitta ett nytt boende. Panikbokade fast två stycken till ett pris flera tusenlappar mer än vad det hade kostat att bo på elevhem. Dessutom låg dessa mycket längre bort från skolan, men var egentligen bara glad att ha hittat något alls. 

 

 

En och en halv vecka senare får jag alltså svar från skolan. De meddelade att de hade MISSAT skriva upp mitt namn på listan eftersom det fanns två Sannor från Sverige som skulle gå denna kurs. De hade helt enkelt begått ett stort misstag. 

 

De erbjöd mig ändå plats på boendet, men eftersom jag inte fått veta något förrän nu, var det redan försent. Detta förklarade jag också i mejlet jag skickade tillbaka: De hade inte svarat i tid. 

 

Men det som är är. Det postitiva som kommit ur denna onödiga och stressiga situation är att 1) John kan bo i min lägenhet när han kommer och 2) det finns inga strikta regler att följa såsom att man inte får ha vänner på rummet eller att ytterdörren låses mellan 00.00-05.00. Är helt enkelt mer fri att komma och gå som jag vill.

 

Alltid något, eller hur?

 

 

Skulle försöka ta bussen till skolan idag för att jämföra om jag skulle vinna tid. Det slutade sådär. Åkte såklart iväg med rätt buss, men fel håll, så var tvungen att hoppa av vid ändstation och sedan hoppa på igen. Trodde dock att jag nu var på rätt väg, och eftersom att ändstationen åt andra hållet är nära skolan tänkte jag "Shit vad bra, nu är det bara att sitta här tills bussen stannar". Nej.

Det visade sig att bussen åker åt rätt håll, men såklart ska åka in på de krångligaste smågatorna för att sedan vända och köra åt andra hållet igen. När jag åkt förbi samma station två gånger trodde jag att busschauffören nu skulle köra raka vägen till slutdestinationen, men icket. Vid ett rödljus vänder han bussen med en U-sväng och kör TILLBAKA SAMMA HÅLL VI KOMMIT IFRÅN. När jag åkt förbi samma station tre gånger insåg jag att det inte var lönt att sitta på bussen hela dagen.

Hade suttit på bussen i 30 minuter och som längst tagit med 1 km från lägenheten.

Tror dock jag ska kombinera buss och tunnelbana, tjänar ändå typ 15 minuter. Vi får se huruvida jag sätter planen i verket på fredag eller inte. Har åtminstone köpt jordgubbar för 10 kr för att tröstäta en smula innan jag går och sätter mig på ett café. Orkar 100% inte flänga idag, ska bara sitta på café och njuta av en juice, en kaffe och möjligtvis en kaka.

 

Hade en tuff natt - vaknade kl. 3.00 och kunde inte somna om. Väntar som bara på att jetlaggadet ska ge sig, tur att jag inte har något inplanerat. 

 

Hade bestämt mig för att testa tunnelbanan till Kyung Hee University idag för att se hur lång tid det skulle ta. Lämnade lägenheten vid 9.07 och kom fram kl 10.07. En timme med andra ord. Lyckligtvis är tunnelbanesystemet i Seoul mycket enkelt att förstå (annat är det i Berlin) och speakerrösten är både på koreanska och engelska, troligtvis för att hjälpa vilsa själar som mig själv. Numera åker jag tunnelbana som ett proffs.

 

Jag måste ha sett mycket van ut, för när jag skulle åka tillbaka frågade en snubbe om hur han skulle ta sig från punkt A till punkt B. Tror jag iallafall, han frågade på koreanska. 

 

Och skolan, ja området är giganormiskt. Tog ett tag att hitta min byggnad (som förövrigt ligger uppför den sjukaste mördarbacken), men nu vet jag iallafall var den ligger. Ska testa ta bussen imorgon, få se hur det går. 

 

Efter jag besökt skolområdet var klockan bara 10.30 och lite för tidigt för att återvända hem igen. Beslutade därför att jag hade förtjänat en shoppingrunda på Dongdaemun market, de shoppingtokigas heliga graal. Insåg dessutom att den tunnelbanestationen låg på samma linje som mig "hemstation", så skulle vara smidigt att ta sig hem igen. Två flugor i en smäll liksom. 

 

Strosade runt många varv i de stora galleriorna, som alla var +8 våningar höga. Blev tillslut "bara" en tröja, en klänning och en jeansjacka för totalt 47 000 won. Alltså typ 400 kr. 

 

Ska nu vila en stund och sedan kanske sätta mig på ett fik och dricka kaffe eller nått. Och viktigast av allt: Använda deras wifi. 

Jag är inne på dag 2 av 82 i Korea. Klockan är 14.08 och jag har faktiskt varit ovanligt produktiv idag, jämfört med igår. Här kommer en liten snabbgenomgång av dagarna:

 

Satt på rummet till kl. 12.30 då jag mötte upp Heejeon i entrén. Hon jobbar i byggnaden där jag bor, är 3 år äldre och har hjälpt mig med rummet och även att handla mat första kvällen. Supersnäll som hon är erbjöd hon sig också att äta lunch med mig igår, så vi gick till en restaurang där hon beställde in tteokbokki och kimbap som vi delade på. Resten av dagen vilade/sov jag, är man jetlagad så är man.

 

Promenad på Seouls gator, köpt KAFFE (äntligen) och frukost (äntligen), laddat ett T-money card så jag kan åka buss/taxi/tunnelbana och dessutom hittat min närmaste tunnelbanestation och busstation. Det tar ungefär 15 minuter att gå till t-banan och 5 minuter till busstationen. Är otroligt slut nu, så ska försöka vila en stund innan jag ska köpa lite middag. Har väldigt svårt för att beställa mat, så nu när jag inte har Heejeon med mig är det lättare att bara köpa färdigmat från affären och ta upp på rummet. 

Lite snapshots från veckan.
Tillbaka till verkligheten efter en helt underbart vecka i solen med min fina. Förhoppningsvis är batterierna laddade nästintill 100% nu och orkar med två månader av krigande fram till ett efterlängtat jullov. Är inte redo att byta 25 grader och sol till 0-gradigt och slask, men som sagt; fram med krigarhjärtat.